Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Palsmyrar i norra Sverige försvinner i allt snabbare takt

Nyhet: 2020-06-11


Drönarbild av yta med palsar. Fotograf: Heather Reese.

Klimatet i Subarktis förändras till följd av den globala uppvärmningen. Enligt en ny studie från Göteborgs universitet leder uppvärmningen till att permafrosten i stora våtmarksområden, så kallade palsmyrar, tinar. Följderna blir att utsläppen av växthusgasen metan ökar och att livsmiljöer för växter, djur och människor förändras.

Subarktiskt klimat, som råder mellan polarklimat och tempererat klimat, innebär långa kalla vintrar och korta somrar. Bara högst tre månader under året är medeltemperaturen 10 °C eller över. Det förändrade subarktiska klimatet gör att palsar minskar till ytan. Palsar är platåer eller kupolformade höga upphöjningar på 0,5 - 10 meter i subarktiska våtmarker. Palsarnas inre utgörs av permafrost, det vill säga är frusen året om och flera år i rad.

– Dessa speciella myrområden förekommer i områden i norra Skandinavien, som har så kallad sporadisk permafrost, och de utgör unika växtmiljöer. Områdena är viktiga för många insekter och fåglar och för renbetesnäringen, säger Mats Olvmo, forskare vid Göteborgs universitet och förste författare till artikeln som nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.

Utbredningen av palsar minskar

Det är känt att utbredningen av palsar, inte enbart i Sverige, utan även i Finland, Norge och Kanada, har minskat kraftigt under de senaste årtiondena. Av den anledningen är palsmyrar därför numera prioriterade inom EUs Habitat Direktiv och övervakas i Sverige av Naturvårdsverket och Länsstyrelsen.

I studien använde forskarna meteorologiska data och flygfotografier från 1955- 2016 för att statistiskt identifiera de viktigaste klimatologiska faktorerna som kan förklara förändringar av palsarnas yta i den största sammanhängande palsmyren i Sverige, Vissátvuopmi.

– Resultaten visar att våtare, varmare och kortare vintrar är de främsta orsakerna till den stora och snabba minskning i utbredning som skett sedan mitten av 1950-talet, säger Mats Olvmo.

Områden fortsätter försvinna i ökande takt

I de undersökta palsområdena har mellan en tredjedel och drygt hälften av palsytan försvunnit mellan 1955 och 2016 ,vilket innebär att cirka 20 hektar pals har övergått till våt kärrmark. Processen ökar i hastighet och undersökningen visar att den årliga nedbrytningshastigheten har varit tre gånger så hög under perioden från mitten av 1990-talet till 2016 jämfört med perioden 1955-1994.

– Genom att analysera meteorologiska data från 1880-talet fram till nu, visar vi att de genomsnittliga årliga temperaturförhållandena har varit ogynnsamma för palsar i mer än ett sekel och de genomsnittliga årliga nederbördsförhållandena har varit ogynnsamma sedan 1940-talet.

Enligt forskarna har nedbrytningshastigheterna troligen förstärkts under de senaste 50-60 åren, och särskilt under de senaste decennierna, på grund av den kombinerade effekten av ogynnsam lufttemperatur och nederbördsförhållanden.

– Mot bakgrund av framtida klimatprognoser kan minskningen förväntas fortsätta, troligen i en högre takt än idag, med allvarliga ekologiska effekter som en följd, säger Mats Olvmo.

Kontakt:
Mats Olvmo, universitetslektor vid institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, matso@gvc.gu.se, 031-786 19 63, 0702-07 22 47

Titel: Sub-arctic palsa degradation and the role of climatic drivers in the largest coherent palsa mire complex in Sweden (Vissátvuopmi), 1955–2016
Digital publicering>>

Foto:
Bild överst: Drönarbild av yta med palsar. Fotograf: Heather Reese
Nedanför: Forskaren Mats Olvmo i fältarbete. Fotograf: Sassa Chen
 

AV:

Artikeln publicerades först på: science.gu.se

Sidansvarig: Emma Sjöberg|Sidan uppdaterades: 2018-03-23
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?