Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se
Starta eller stoppa snurran
  • Naturliga våtmarker har en hög biodiversitet

  • Fältvandring på Lanna försöksstation, där mätutrustning finns

  • Ett område nära Store Mosse som återställts till våt torvmark

  • Innan växligheten täcker marken är risken för lustgasemission hög

Markanvändning och växthusgaser

Globalt orsakar markanvändning nästan en 1/4 av mänsklighetens tillförsel av växthusgaser till atmosfären. Resten är användning av fossila bränslen, industri och avfall. För att inte överskrida Parisavtalets mål om att hålla klimatuppvärmningen absolut under 2ºC måste alla växthusgaser begränsas jättemycket, även från markanvändning.

Vår forskning tar fram underlag för hur samhället ska kunna åtgärda och minska emissioner orsakade av markanvändning. Ett fokus är på lustgas (N2O), en stark och långlivad växthusgas som också bidrar till nedbrytning av stratosfäriskt ozon. Lustgas bildas i jord som omsätter mycket kväveföreningar. Emissionen kan i Sverige vara mer än 40 kg N2O från en hektar åker, vilket motsvarar mer än 10 ton CO2, vilket vi uppmätt på dikad organogen mark med morotsodling. Eller så har marken ingen emission alls och t.o.m. lite upptag vilket vi har sett på lerjordar på Skara-Varaslätten. Men oftast är emissionen strax under 1 kg N2O per hektar och år. Mat måste vi odla, så forskningen behöver visa på vad vi ska odla, var och hur vi ska gödsla marken.

Om vår forskning

För att enkelt kunna uppskatta emission av växthusgaser från markanvändning används emissionsfaktorer, ett mått på emission. Vi har nu ett pågående Formas-projekt där vi arbetar med att ta fram specifika emissionsfaktorer (EF) för alla tre växthusgaserna (CO2, N2O och CH4), specificerade för en rad olika markanvändningsmöjligheter för dränerad torvmark, som kan användas i praktiken; för markägare och för politisk styrning. I projektet använder vi mätdata från olika marker, Skogaryd i Sverige och Lettosuo/Kalevansuo i Finland, kombinerat med CoupModellen.

Per Weslien visar hur växthusgaser mäts i en energiskog med salix

Emissionsfaktorer är det som är grunden för de enklaste beräkningsmetoderna som finns i FN’s klimatpanels beräkningsmanual (IPCC guidelines for national reporting on greenhouse gas emissions). Just nu pågår en uppdatering av beräkningsmanualen från 2006 med ny data och kunskap, och den ska vara klar 2019. Åsa Kasimir är med i arbetet som författare, för de delar som behandlar emissionsfaktorer för markens kol och lustgasemissioner.

Lagändring i Norge gör forskning aktuell

I Norge är det fortfarande tillåtet att dika myrmarker för ny åkermark. Men det kan en lagändring snart sätta stopp för, vilket gör forskningen mycket aktuell. Vi har därför i ett samarbete med norska forskare fått forskningsmedel från det norska vetenskapsrådet för MYR-projektet som startar hösten 2018. Här ska vi med fältmätningar och modellering undersöka dränerad organogen åkermark som fortfarande odlas, har övergivits eller har restaurerats. Vi söker en ny doktorand för att ingå i MYR-projektet som med modellering med CoupModellen kan undersöka olika markanvändningsalternativ.

Vart bör vi inte odla?

När det är mycket blött, med vattenspegel, så ökar risken för metanemissioner

På frågan var vi inte bör odla är svaret; på dikade före detta våtmarker där det förutom lustgas också avgår stora mängder koldioxid när markens torv bryts ner. Det är tiotals ton koldioxid (CO2) varje år från en hektar sådan mark. Ju mer marken dikas och bearbetas ju mer bryts marken ner och ju mer växthusgasemissioner. Och särskilt stora emissioner kommer från bördiga marker som används för jordbruk som utgör 150 000 hektar och skogsbruk, 500 000 hektar. Bara skogsbrukets dikade areal näringsrik torvmark avger årligen lika mycket växthusgaser som vägtrafiken i Sverige. Att låta marken bli blötare igen begränsar växthusgasemissionerna.

Mer vatten kan öka metanemissioner

Vår forskning har visat att den totala växthusgasemissionen, CO2 + CH4 + N2O, kan minimeras om vattennivån stannar strax under markytan. Om det blir mer vatten ökar risken för höga metanemissioner (CH4). En ekonomisk kostnads-nyttoanalys gjord av miljöekonomer vid Göteborgs Universitet visar att det mest optimala är att odla någon slags gröda under våtare förhållanden, vilket kan vara energiskog eller gräset ’rörflen’. Eller kanske en våtäng kan vara ett bra Jordbearbetning kan inverka på hur mycket växthusgaser som avgåralternativ, eller med ett äldre ord; mad.

Trots att vi vet att dikade torvmarker avger mycket växthusgaser så tillåts fortfarande rensning av diken i skogen, som görs djupare för att möjliggöra återplantering av skog efter avverkning. Och detta får fortgå trots att regeringen satsar på att anlägga och restaurera våtmarker genom LONA-bidraget. Besluten borde vara konsekventa och inte motverka varandra.

Skogaryd forskningsstation och Lanna station

Vår forskning bedrivs bland annat på Skogaryd forskningsstation som ligger ca 10 mil norr om Göteborg och här finns flera habitat; som myrar, skogar i olika tillväxtskeden, sjöar och vattendrag.

Forskningsstationen är relativt nyetablerad och skapades för att undersöka utsläpp av växthusgaser från beskogad dränerad torvmark.Den håller hög internationell standard och nu bedrivs här en mängd olika forskningsverksamheter, alltifrån observationer och miljö-övervakning till högteknologiska experiment i bördig granskog, myr och sjö.

Forskare erbjuds stöd med logistik för fältarbete, avancerad övervakning av materiaflöde, abiotiska och biotiska variabler. Här finns kontor och undervisningslokaler samt logi. Stationen erbjuder också hjälp av teknisk personal (fälttekniker, laboratorie-assistent och två forskningsingenjörer), som har erfarenhet från de flesta mätsystem och sensorer, flödessystem (eddy-kovarians, lasersystem, automatiskt kammarsystem), strömflödessystem och marin utrustning för sjö.

Vår forskning kring emissioner från jordbruket sker på Lanna stationen och ingår i en EU-infrastruktur Integrated Carbon Observatory System (ICOS).

 

Det är vi som deltar i arbetet

Övriga som ingår:

  • Annemieke Gärdenäs, docent och Universitetslektor vid Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Göteborgs Universitet
  • PostDoc NN, vid Institutionen för Biologi och Miljövetenskap, Göteborgs Universitet

Vad bör vi odla?

Vad vi bör odla för en låg emission är svårare att ge ett enkelt svar på. Istället för att maximera skördenivån bör vi nog odla lagom mycket, vilket kan hålla växthusgasemissionerna på en låg nivå. Mer biobränslen efterfrågas, som kan ersätta flygbränsle och annan fossilbränsleanvändning. Skörda mer, men också vill man lagra kol i mark för att dämpa klimatförändringar. För att få en hög biomassaproduktion behöver marken gödslas och då ökar risken för lustgasemission.

Antingen skördar vi biomassan som bortförs och bränns, vilket återför CO2 till atmosfären, kol som skulle kunna ha lagrats i levande biomassa eller i jord. Men om istället biomassa tillförs jord, för att lagra upp mer kol, måste markprocesser som nedbrytning och omvandling till växthusgaser hållas på låg nivå, vilket är en utmaning. Eftersom det som markerna kan leverera inte räcker till för allt som nu efterfrågas, allt från brödsäd till flygbränsle, måste vi tänka efter vad som är viktigt och sen utforma odlingen så bra det går ur många miljöaspekter, där växthusgaserna är en del.

200 miljoner till att vårda våtmarker

Naturvårdsverket satsar 200 miljoner kronor per år under tre år för att länsstyrelser, kommuner och lokala aktörer i Sverige ska anlägga nya och restaurera befintliga våtmarker i det som kallas lokala naturvårdsbidrag (LONA).

Syftet som staten har är att öka tillskottet till grundvattnet eller stärka landskapets egen förmåga att hålla kvar och balansera vattenflödena. Men vi ser att bidraget också skulle kunna bidra till minskade växthusgasemissioner och ökad biologisk mångfald, vilket vi önskar syns bättre i motivation för åtgärderna då det är svårt att nå de nationella miljömålen för dessa områden.

Vi har nu ansökt om medel tillsammans med Vänersborgs kommun för att bygga ett dämme efter att skogen avverkats, där en del av Skogarydsområdet ska bli till en våt mad i olika grad och en del återplanteras med skog, vilket i Sverige är det vanligaste.

Vårt syfte med återvätningen är framförallt att undersöka påverkan på växthusgaser och utlakning av olika ämnen till vatten. Barriären är därför en förutsättning för att undersöka olika restaureringsåtgärder, för vilket vi fortgående söker forskningsmedel och bjuder in andra forskare att delta i undersökningarna.

  • Pågående forskningsprojekt

    Användbart verktyg för beräkning av lustgasemission från odling av biomassa i jord- och skogsbruk

     

    Finansierat av: Energimyndigheten

    Biodiversitet och Ekosystemtjänster i ett förändrat klimat (BECC)

     

    Ett strategiskt projekt vid Lunds Universitet i samarbete med Göteborgs universitet och medfinansierat från Göteborgs universitet.

     

    Finansierat av: Göteborgs universitet

Sidansvarig: Henrik Thelin|Sidan uppdaterades: 2018-06-21
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?