Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Hawaii

Under två veckor, mellan den 14 och den 27 januari, besöker Fredrik Schenholm och Tormod Granheim Hawaii. Syftet är framför allt att bestiga Mauna Kea, en av världens högsta vulkaner.

Bloggarna:

Inför avresan till Hawaii – 13 januari
Väskor på vift – 15 januari
Om lavadrömmar – 15 januari
En dag i vulkanparken – 16 januari
Lava! Eller inte...? – 17 januari
På The Hawaii Hotspot – 20 januari
För bra för att vara sant – 23 januari
Snorkeldag – 24 januari
Tysk rättvisa hann ifatt Tormod – 28 februari
 


Tysk rättvisa hann ifatt Tormod

Ort: Göteborg
Datum: 28 februari 2009

Igår kom jag hem, till ett lite gråmulet Sverige. Borta bra men hemma bäst, det stämmer alltid. Resan till Hawaii har varit över förväntan. Vi visste inte om det skulle vara nog med snö på Mauna Kea, det var det. Vi visste inte om vi skulle få se levande lava, det fick vi. Vi tänkte inte ens på snorkling, men det fick vi uppleva. Och naturen med alla geologiska och vulkaniska sevärdheter, det blir inte bättre!

Det var sista gången vi sågs

Tormod kom inte igenom tyska tullen igår (vi flög via München). Polisen tog in honom i ett vitt, stelt rum. Det var sista gången vi sågs. Efter en timme fick jag ett sms: "Jag är fri, men dom tog mitt körkort. Hade visst kört lite för fort i Tyskland 2006". Jag vek mig dubbelt av skratt.

Nu blir det efterarbeta av bilder, skrivning av examensarbete och njuta av Göteborg. Om en vecka åker jag till Sunnmöre i Norge som är en av de vackraste platserna på jorden, med djupa fjordar och höga toppar. Nästa resa till vulkanlandskap blir i början av mars, till Etna och Stromboli. Det blir spännande!

Fredrik
 


Snorkeldag

Ort: Badstranden
Datum: 24 januari 2009

Idag var det en relaxardag. Efter en helt underbar natt i vulkanparken (nu i tält istället för i bil, packningen kom för två dagar sen, inte en dag för sent) med djup sömn och en och annan lavadröm så var det dags för att pröva lite snorkling.

Foto: Fredrik Schenholm

Vi begav oss till en strand på västra delen av ön som låg ca 1 timme från bilparkeringen. Den nyinköpta snorkel-utrustningen funkade fint (relativt i alla fall, läckte in lite i cyklopet...). Koraller och fiskar med alla möjliga färger var runt oss. En intressant och kul upplevelse, jag har aldrig snorklat i vatten som detta. Tanken slog mig att även börja med undervattenfotografering. Med tanke på resultatet så behövs det lite träning där.

Naturen här är så annorlunda och rå. Svarta stränder, gröna träd, röda solnedgångar och vittäckta berg. En drömö är en bra beskrivning.

I morgon är sista dagen på The Big Island. Alltid skönt att resa hemåt, men detta är en plats jag lätt skulle kunna spendera mer tid på!

Fredrik
 


För bra för att vara sant

Ort: Lavadeltat
Datum: 23 januari 2009

Foto: Fredrik Schenholm

Detta är för bra för att vara sant. Vi gick och gick, 2 km, 4 km, på
gammal stelnad lava, 8 km, och så började mörkret falla. Då lyste lavan upp, ungefär 200 meter framför oss. Det var en helt fantastisk upplevelse. Jag kände på marken, den var varm, som en bastu. Rann lavan i en tunnel, var det farligt? Tormod tog upp kikaren och kunde snabbt konstatera att lavan rann uppe på marken. Vi kunde gå närmare! Sakta till en början, det var läskigt. Med små steg tog vi oss närmare, och inom loppet av 10 minuter var vi alldeles intill den. Det var varmt, vackert och helt otroligt.

Foto: Fredrik Schenholm

Foto: fredrik SchenholmVi stod där och tittade medan den sakta flöt framåt, det blev mörkare och lavan lyste upp ännu mer. Det började smådugga och det knastrade i den 1150 grader varma lavan. Vi träffade en man uppe på Mauna Kea för några dagar sen, och hans upplevelse med lava beskrev han som ”"a life changing moment"”. Jag förstod nu vad han menade. En dröm har gått i uppfyllelse och det går inte att beskriva i ord vilken upplevelse det var.

Foto: Fredrik SchenholmVägen tillbaka i mörkret var lite trixig, andskapet var kulligt och vasst, men mest kanske för att tankarna var hos lavan och upplevelsen jag just varit med om. Jag ryser när jag skriver om detta, så fantastisk var upplevelsen.

Vi är nu inne på våra sista dagar, det blir sol och sightseeing!

Fredrik
 


På The Hawaii Hotspot

Ort: Lavadeltat - Mauna Loa - Mauna Kea
Datum: 20 januari 2009

Jag åkte tillbaka till lavadeltat dagen efter jag och Tormod var där. Vinden låg åt rätt håll och därmed var jag inte den enda som åkte dit. Vägen var öppen och vid parkering var det fullt med bilar, korvstånd, vykortförsäljning och möjligheter till båttours. Man kan säga att de har gjort en turistgrej av det. Vägen till utsiktsplatsen var väl markerad med stolpar och skyltar som "”It is against the law to enter the delta area" och som i klartext beskrev att du skulle bli åtalad och få böter m.m. Jag var inte förvånad.

Foto: Fredrik Schenholm

Lavan såg man inte från utsiktsplatsen, men när mörkret kom så lyste lavan i alla fall upp kondensmolnet. Det var en fin känsla. Men jag vill se mer, mycket mer, och framför allt närmare. Jag håller på att smida planer...

Foto: Fredrik SchenholmDe senaste dagarna har vi spenderat på hög höjd. I söndags vandrade vi upp på den aktiva sköldvulkanen Mauna Loa som är världens största berg mätt i volym. Vandringen var underbar, stigen snirklade sig bland gamla stelnade lavafält (se http://en.wikipedia.org/wiki/Lava), och väl uppe på toppen belönades vi med en underbar utsikt över den enorma toppkratern. Mauna Loa ligger just nu över The Hawaii hotspot vilket gör den väldigt aktiv. Magma kommer upp till ytan och rinner för tillfället ut i Stilla havet nära den turistiga utsiktsplatsen. Där stelnar lavan och bildar nya landområden.

Foto: Fredrik SchenholmIgår var den stora dagen, för Tormod i alla fall. När han tog de första svängarna från toppen av Mauna Kea så kunde han stoltsera med att ha åkt skidor utför de tre högsta bergen i världen, i alla fall ur en geologisk synvinkel. 2006 åkte han skidor ner från toppen av Mount Everest. I december 2008 åkte han skidor från toppen av Chimborazo och nu Mauna Kea. Det var en speciell dag.

Sköldvulkanen Mauna Kea, världens högsta berg mätt från foten till toppen av berget, bjuder på en helt fantastisk natur präglad av cinder cones (vulkanvents formade som koner med en höjd på upp till 200 meter), vackra färger, rymdteleskop och massor av snö. Det blev en dag full av skidåkning och fotning ända till solnedgången.

Foto: Fredrik Schenholm

I natt blev den första natten från bilen. Det var skönt att sova i en riktig säng. Jag är lite för lång för att sova i en bil. För tillfället sitter vi på ett hostel och jobbar med bilder och texter. Vi är  nöjda! Jag ska snart ringa United för att se om min väska har kommit, det blir intressant. Sist jag ringde så sa de att väskan var skickad till Hilo, men det var den inte.

Några dagar kvar här på Hawaii och min dröm är inte riktigt uppfylld. Vi får se vad som händer de kommande dagarna. Jag vet vad jag hoppas på i alla fall…!

Fredrik
 


Lava! Eller inte...?

Ort: Lavadelta utanför Hilo
Datum: 17 januari 2008

Foto: Fredrik Schenholm

Jag kan inte riktigt bestämma mig om det bara var retsamt eller om det var det bästa jag varit med om. Det började med att vi tog väg 130 söder från Hilo. Efter ca 15 minuter såg vi en skylt: ”Lava viewing area open”. Det pirrade till i magen. 15 minuter senare kom vi fram till en vägavspärrning. ”"Sorry guys, the area is closed. The wind is blowing in the wrong direction”."

Vi hade kommit fram till lavadeltat, ett område i den sydvästra delen av The Big Island. Sedan 1983 har det runnit lava ner till detta område från en vulkankrater som heter Pu’u ’O’o belägen några kilometer upp i landet. Och för tillfället rinner lavan ner i havet bara fem kilometer från vägavspärrningen. Irriterande!

Foto: Fredrik SchenholmFy skam den som ger sig. Vi parkerade bilen en kilometer från vägavspärrningen, packade våra väskor och begav oss längs kustremsan mot lavan. Det är ett enormt lavadelta med fantastiska formationer av stelnad lava. I horisonten kunde vi se var lavan träffade havet. En enorm plym med kondenserat vatten sköt upp i luften. Dit skulle vi. Men vi var tvungna att hålla oss ”osynliga”, för området var avspärrat och det fanns parkvakter.

Efter mycket smygande, framför allt de sista två kilometrarna, kom vi fram till plymen. Enormt! Tonvis med vatten kondenseras varje minut då lavan rinner ut i vattnet. Saken var den, att plymen blåste mot oss så det var omöjligt att se den rinnande lavan träffa vattnet. Men jag njöt bara av att stå där. Sen började det mörkna och då såg jag lavan, inte lavan som träffade vattnet, men lavan som rann ner för landskapet. Det var inte mycket, men den var där. Bara 300 meter ifrån oss. En underbar känsla, men jag ville se mer, mycket mer! Dock inte då, mörkret började komma och vi hade bara en liten pannlampa. Inte nog för att traska omkring bland stelnad och rinnande lava. En stor fara är nämligen ”lavabroar” som kan kollapsa när man går på dem. Det var vi inte sugna på. Lavan har en temperatur på ca 1150 grader Celsius. För varmt att bada fötterna i.

Foto: Fredrik Schenholm

Vi begav oss tillbaka till bilen för ytterligare en natt. Jag hoppas att min väska tog flyget från Tokyo igår. I så fall ska vi upp på Mauna Kea inatt. Det ser ut att vara mycket snö!

Jag har uppfyllt en dröm, men det känns dock lite halvdant. Vi kommer åka tillbaka till lavan efter Mauna Kea.

Fredrik


En dag i vulkanparken

Ort: Hilo
Datum: 16 januari 2009

Foto: Fredrik Schenholm

Det blev ingen lava igår – bilvägen dit var stängd pga höga svaveldioxidhalter i luften. Vinden blåste åt fel håll. Men vi kommer att göra ett nytt försök ikväll. Vi har fått bra indikationer på att vägen kommer vara öppen. Oj, oj, det kommer bli kul!

Vi landade vid lunchtid igår på Hilos flygplats. Nu behövde vi en bil. Tormod hade googlat lite på bilar under morgonen och hittat några jeepar för runt $60/dag. Men väl på plats hos biluthyraren var det annorlunda. Billigaste jeepen kostade $120 och den billigaste bilen de hade över huvudtaget var en mid size Chrysler för just $40/dag (mid size = något större än en Volvo V70 och inga jeepar fanns lediga). Notan för bilen inklusive alla försäkringar blev ganska så mycket dyrare än vi hoppats på. Nästa gång ska vi planera lite bättre och kanske använda internet för att göra en bokning på förhand (det var halva priset på internet).

Lavatunnel. Foto: Fredrik SchenholmVi tog ett snabbt stopp på Mc (dumt att sluta med ett vinnande hamburgarekoncept) innan vi begav oss mot Hawaii Volcanoes National Park. Regnet smattrade mot vindrutan och vi svor över United och att de tappat bort våra väskor med alla jackor, skidor, tält, ja, allt. Men trots det dåliga vädret blev det en kul eftermiddag. Vi hängde lite i "the visitor's center" och kollade på filmer, i böcker, pratade med parkvakterna, fixade kartor, frågade tusen frågor om lavaflödena. Sen drog vi vidare in i parken (i den del av parken Foto: Fredrik Schenholmsom var öppen, stora delar var stängda pga höga svaveldioxidhalter i luften) och tittade på lavatunnlar och vulkankratrar som sprutade ut ånga och svaveldioxid flera hundra meter upp i luften. Häftigt!

Sen blev det en natt i bilen. Jag förväntade mig en tung natt med vakna ögon. Men till min förvåning så sov jag igenom hela natten utan problem. Och idag har jag ingen jet leg. Perfekt. Soluppgången var magisk med vackra färger över vulkanlandskapet.

Foto: Fredrik SchenholmSen var det dags för telefonsamtalet, det stora telefonsamtalet. Hade väskorna kommit? Jodå, Tormods väska kommer till Hilo idag. Min väska kommer inte idag, den ligger på Tokyo flygplats. Förvisso är Tokyo en fantastisk stad, men jag tycker nog att väskan ska komma till Hilo istället.

Så, vi börjar få saker och ting under kontroll. Vi siktar på lavaflöden(!) ikväll och om min väska kommer imorron så beger vi oss upp mot Mauna Kea under eftermiddagen.

Fredrik

 


Om lavadrömmar

Ort: Honolulu
Datum: 15 januari 2009

Drömmar är viktigt, drömmar motiverar. Jag kommer ihåg en bok jag läste under mitt high school år i USA, Chicken Soup for the Soul. Boken är hopsatt av ett antal olika, sanna historier från människor runt om i USA. En av dessa historier handlade om en man som listade sina drömmar och om hur han år efter år betade av dessa. Saken var den att han gjorde detta omedvetet, för det var inte förrän många år senare som han insåg att han
faktiskt uppfyllt sina drömmar när han hittade den glömda lappen i en låda. Jag blev inspirerad och skrev själv en sån lapp i 20-årsåldern. Jag kanske var mer medveten om denna lapp, men inom några år så hade jag uppfyllt 8 av 10 drömmar. Drömmar blir till mål, och mål vill man nå.

Ikväll kanske jag får uppleva en dröm

Varför skriver jag om detta. Jo, för en av mina drömmar är att se ett lavautbrott och jag känner att det är nära nu. Jag var som ett barn innan julafton inatt, när jag tänkte på denna dag. Ikväll kanske jag får uppleva en dröm och det är en sån cool känsla. Som att sväva på ett moln. Enligt websidor rinner lavan för fullt och jag tror jag vet var den finns...

Nu ska vi packa ihop våra få väskor och bege oss till flygplatsen. Det blev inget morgondopp, badgrejerna var givetvis i de andra väskorna. Men det kommer nog fler chanser.

Nu ska drömmar uppfyllas!

Fredrik
 


Väskor på vift

Ort: Honolulu
Datum: 15 januari 2008

Lite irriterande är det, att vi inte fått all vår packning. Två av fyra
väskor har kommit, men väskorna med utrustningen är fortfarande ute på vift. Och United vet inte riktigt var de är... Det enda positiva med detta var att superkollen som amerikanska tullen gjorde på oss gick fortare med två väskor än med fyra.

Innan frukost blir det ett morgondopp

Men det är svårt att klaga. Vi checkade just in på ett motel i närheten av flygplatsen. Tormod sitter bredvid mig, med Macen i knät och med bar överkropp. Fem meter ifrån oss ligger poolen. Innan frukost blir det ett morgondopp.

Det blir intressant med väskorna, vi gjorde en förlustanmälan hos United och berättade att vi flyger vidare till Hilo imorron. Jag frågade om de kunde ringa oss när väskorna kommit dit, så vi kan hämta dem på Hilos flygplats. "I don't know if it possible to make international calls, but please check this website or call this toll free number". Man tackar för den underbara servicen.

Nu snurrar det i huvet, tror det är sängdags!

Fredrik
 


 

Inför avresan till Hawaii

Ort: Göteborg
Datum: 13 januari 2009

Nu var det dags igen – denna gång vidare mot Hawaii. Jag är förväntansfull! Var precis inne på www.volcano.si.edu/reports/usgs som kontinuerligt uppdaterar den vulkaniska aktiviteten i världen. Om Hawaii står det så här:

”HVO reported that during 31 December-6 January lava flowed SE through a tube system from underneath Kilauea's Thanksgiving Eve Breakout (TEB) and rootless shield complex, reaching the Waikupanaha ocean entry. Surface flows were noted on the coastal plain and incandescence was seen at the base of the pali. Explosions at the ocean entry were seen on 31 December and 5 January”.

Det kommer att bli en bra resa!

Att se, uppleva och fota glödande lava är en av mina största drömmar. Jag börjar inse att denna dröm kanske snart kommer att uppfyllas. Det är en härlig känsla. Men det är inte bara lavan jag längtar till. Att stå på toppen av Mauna Kea, världens högsta berg mätt från dess fot till dess topp, kommer också vara fantastiskt. Och i tillägg uppleva all unik natur och geologi som finns på ön. Det kommer bli en bra resa.

Idag har jag en kaosdag – som alltid innan avresa. Mycket ska fixas– men imorgon klockan 06.55 avgår planet från Landvetter via Frankfurt - San Francisco - Honolulu. Vi landar sent imorgon på Honolulu så det blir en övernattning där innan vi drar vidare mot ”The Big Island” och Hilo. Då är vi reda för att ta oss upp till Mauna Keas topp!

Aloha,

Fredrik


 

Sidansvarig: Henrik Thelin|Sidan uppdaterades: 2009-01-29
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?