Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Kenya

Under tre veckor, mellan den 5 och den 25 november, besöker Fredrik Schenholm och Tormod Granheim Kenya. Syftet är framför allt att bestiga Kilimanjaro, det högsta berget och den högsta vulkanen på den afrikanska kontinenten.

Bloggarna:


Tillbaka i Sverige

Ort: Göteborg
Datum: 28 november 2010

Nu är jag tillbaka i Sverige, och det är skönt. Borta bra, visst – men hemma är oftast bäst. Det glädjer mig att marken är vit och temperaturen är under nollstrecket. Kyla kan man klä sig mot, men vad gör man mot värme…(i Tanzania löste vi det med en kall pool).

Kilimanjaro var vackert! Vi (tillslut blev vi 9 st som vandrade upp för vulkanen, 2 svenskar inklusive mig och 7 från Norge inklusive Tormod) gjorde det hela på 5 dagar och vandringen gick från djungel längst ner till en form av vulkanöken längs de övre delarna.

Men min slutsats blir dock att Kilimanjaro inte är något för mig. Alldeles för mycket folk och alldeles för uppstyrt. Vi var alltså 9 personer, och med oss hade vi 35 personer i form av guider, bärare och kockar. Och så måste det vara. Kilimanjaro får ej vandras utan lokala guider. Uppsidan på detta är att jobb skapas, men nersidan är att den fantastiska bergsupplevelsen försvinner. Jag har plockad ut dom mest minnesvärda stunderna från Tanzania.

Dom 5 ”värsta”:

- Magsjuka. Ok, jag försökte vara smart men det blev så fel. Sista kvällen gick vi på en bra restaurang och på menyn fanns kött. Både jag och Tormod är alltid försiktiga med maten, så trots att vi vill ha en blodig köttbit så skippade vi det. Men jag beställde istället en räkcocktail. Så var magsjukan ett faktum. Det blev en lååååång resa hem, med måååånga toalettbesök. Jag har haft det roligare på 10 timmars flighter men börjar trots allt inse att jag är riktigt bra på att ge mig själv magsjuka.

- Ingen snö på toppen. Hela ideén var ju trots allt att Tormod skulle åka skidor från toppen av Kilimanjaro. Men där fanns det ingen snö. Så skidorna bars upp till toppen, och dom bars även ner.

- Toppdagen. Det var som att sitta i ett fängelse. Vi gick alla på rad med guider längst fram, längst bak och längst sidorna. Det var kallt och blåsigt. Allt jag ville göra var att gå fort så jag kunde få upp värmen. Men nej då, på Kilimanjaro går man långsamt. Och man fick inte gå förbi guiden. Toppdagen bestod till största delen av klaustrofobi och frustration.

- Markus höjdsjuka. Det finns en ”höghöjdsmedicin” som heter Diamox. Egentligen hjälper den inte kroppen rent fysiskt, men den lindrar symptomerna. Min kompis Markus kände sig en aning risig (egentligen inte alls mycket) och provade en Diamox på 4.600 meters höjd. Biverkningen som alla får är att vätskan går rätt igenom kroppen. Han pissade med andra ord rätt ofta. Och inte nog med det. Han fick även alla biverkningar man kan få. Inte dom vanligt, utan dom ovanliga (typ en person av 10.000 får dessa). Så efter 3h låg han helt sänkt i tältet. Dagen efter vandrade vi i 6h och han slet som en räv. Väl uppe i nästa camp visade han tecken på lungöden. Det var bara att traska ner, det är det enda vettiga vid höjdsjukssymptomer.

- Bussresan. Transporten från Nairobi till Moshi. Varmt, mycket folk och långt (relativt i alla fall, 8h…). Jag hatar att åka buss i Sverige, och det var några snäpp värre i Tanzania.

Dom 5 ”bästa”:

- Obsidian. Hela Kilimanjaro var täckt med obsidian. Och jag älskar obsidianer. Dom flesta var vittrade, så jag vet inte hur många timmar jag la på att krossa dessa för att få fram färska, snygga ytor. Nu har jag ytterliggare några kilo ”sten” att lägga i min ”stensamling”!

- Utsikten på toppen. Trots den hemska upplevelsen på vägen upp till toppen så var utsikten helt magisk. Vi kom till toppen precis vid soluppgången och det var svårt att få nog av den röda himmeln, dom få vita glaciärerna och den milslånga utsikten över Tanzanias slätter.

- Fullmånen. Det enda positiva med vandringen under natten upp mot toppen var fullmånen och dess magiska ljus. Det gick ju så långsamt så jag hade god tid på mig att ta massor med bilder!

- Packningen på huvudet. Vi hade massor av bärare på turen. Hur kunde vi ha så många kan man ju fråga sig? Det behövs om man ska ha stolar, bord och mattält med sig upp på berget. En lyx jag aldrig förr haft under en klättring, i alla fall inte så långt upp på berget. Och tanzanianerna är skickliga bärare då dom balanserar på stenar och smala stigar med 15kg påsar på huvudet. Det var inte inte aktuellt att klaga på tung packning när man hade dom bredvid sig…

- Flygresan från Moshi till Nairobi. Egentligen platsar denna på ”dom 5 bästa”- listan redan genom att jag slapp ta bussen tillbaka. Men nu blev hela flygresan tillbaka till Nairobi ett äventyr då vi flög med ett litet skakigt 19 säters propellerplan med utsikt över Kilimanjaro halva resan. Det var ett bra avslut på en bra åttadagars vistelse i Tanzania.

Vi kom för sent till Kilimanjaro för att göra någon form av ok skidåkning. En av guiderna berättade för oss att tre år tidigare var toppglaciären otroligt mycket större, då den gick i stort sett hela vägen till toppen. Visst finns det fortfarande glaciärer, men dom åkbara (och då är det inte mycket att åka på…) är långt från den högsta toppen. Med tanke på upplägget (guide framför och guide bakom) var det inte aktuellt att stanna kvar på toppen för att leta snö i några timmar.

Så, då var högsta berget och högsta vulkanen på den afrikanska kontinenten avklarad. Lite irriterande gällande skidåkningen, men så e det. Nästa stopp blir Mount Elbrus,som även det är det högsta berget och den högsta vulkanen, men på den europeiska kontinenten. Och där kan man åka skidor, och vara på toppen så länge man vill!

Fredrik


 Mot Kilimanjaro

Ort: Moshi
Datum: 19 november 2010

Efter en hemsk 8h bussresa från Nairobi till Moshi, där en människa med 50cm långa ben fortfarande skulle tycka att det var trångt, checkade vi in på ett hotell en bit utanför staden. Jag sa till Tormod att jag vägrar åka helvetesbussen tillbaka till Nairobi om en vecka, så vi gick och inhandlade oss ett par enkelbiljetter till Nairobi.

Moshi är den perfekta staden att utgå från när man ska vandra upp för Kilimanjaro. Staden ligger precis vid foten av vulkanen och vi har en perfekt utsikt mot den snötäckta toppen från hotellrummets dörröppning. Jag värdesätter så otroligt mycket alla de utsikter jag haft genom alla mina resor, och just denna utsikt är en av de mest spännande. Den har alla element; vulkan, snö och högt berg. Och mot toppen ska vi, imorgon!

Fredrik


Ett steg bort

Ort: Nairobi
Datum: 18 november 2010

Efter en skön natts sömn i varsin säng begav vi oss till "stadsdelen" Kibera, som länge ansetts vara afrikas största slum. Hur det ligger till med antalet invånare i slummen är för tillfället osäkert, men det lutar åt ca. 400.000 människor. Det var Camilla, vår nya vän i Nairobi, som föreslog att vi skulle bege oss dit. Jag har aldrig varit i ett slumområde, och visste väl egentligen inte alls vad som väntade mig. Camilla ringde sin goda vän Dorthy som bor mitt i området, och bad henne att ta hand om oss under några timmar.

Kibera ligger bara ett steg bort från det hostell vi bodde på under våra första två dagar i Nairobi. Och det var en ny värld. Många av husen består av träpålar med ett plåttak. Genom Kibera går Kenyas mest trafikerade järnväg. Och det finns inga stängsel längs järnvägen. En meter till höger och en meter till vänster ligger affärer och "bostadshus". Helt plötsligt sa Dorthy - "Nu kommer tåget". Jag tittade åt vänster. Sakta men säkert rörde sig alla barnen, vuxna och hundar bort från spåret då ett stort godståg kom åkande - en meter från alla "husen" och människorna.

Vi fortsatte gå längs de leriga och smutsiga gatorna mot Dorthys arbetsplats, ett dagis för barn. Hennes arbetsplats är henne passion. Hon börjar jobba 0600 och slutar som tidigast 1800. Hon har även en timmes gång till jobbet, och en timme hem från jobbet. I tillägg har hon en 5 månaders bäbis. Hennes dagis tar hand om mellan 20-50 barn och hon tar betalt 35 shilling per barn per dag (ca. 3kr). Detta ska täcka hyra, undervisning och mat. Dagiset går med förlust, men hon älskar det. Dorthy skrattade hela tiden och hon utstrålade en helt fantastisk glädje.



När jag och Tormod kom in på dagiset blev det helt tyst. 20 barn satt runt ett bord. Jag tittade runt i det lilla rummet (kanske 25m2). Golvet bestod av ojämnt lagd cement. Teckningar, siffror och bokstäver täckte den gråa väggen, där det bara fanns ett litet fönster. I ett litet rum bredvid fanns köket och toaletten (två pottor). Jag beundrades trots allt av det jag såg. För fem minuter efter det att vi kom in sjöng barnen, de klappade händerna och skrattade.

Innan vi begav oss hemåt delade vi ut 20 bananer som vi köpt, bananer jag önskade att jag kunde dela ut till barnen varje dag.

Fredrik


3 000 meter till Nanyuki och sen till Nairobi

Ort: Nairobi
Datum: 17 november 2010

Vandringen ner till parköppingen tar ca. 2h. Vi går på en väg genom djungeln och ser ytterligare apor och några buffalos. Men det roligaste idag var när vi fick diplomet. Alla som vandrar omkring på Mount Kenya får ett diplom. Och på vårt diplom står det att vi nådde toppen av Nelion. Men det gjorde vi inte. Kanske skrev dom det för att få mer dricks av oss... Vi tackade för oss och bokade en taxi till Nairobi, och det var 4h med rädsla. Trafiken är galen. Vägarna är urusla och bilarna ligger max 5 meter ifrån varann, när dom kör i 110km/h. Det var skönt att komma fram till Nairobi!

Fredrik


Från 4 300 meter till 3 000 meter

Ort: Mount Kenya nationalpark
Datum: 16 november 2010

Första sovmorgonen! Vi går upp vid 08.00, otroligt skönt! Utanför tältet springer 10-tals Rock hyrax (vet inte svenska namnet…) omkring och är otroligt nyfikna på mig och Tormod. Efter en lång frukost beger vi oss ner till sista campet på 3.000 meter. Mot slutet av dagens etapp är vi inne i djungel igen, med apor hängandes i träden, efter 4 dagar över trädgränsen. I campet träffar jag en bergsguide som bor högt upp på vulkanen, och han har jobbat på vulkanen i mer än 20 år. Jag frågar hur många glaciärer det finns kvar, han svara 8. Så, wikipedia har förmodligen fel...

Fredrik


Mot Nelion

Ort: Mount Kenya nationalpark
Datum: 15 november 2010

Vi vaknar vid 04.00 efter en mycket stormig, men stjärnklar natt. Efter en god frukost beger vi oss mot klippan. Från hyttan vandrar vi ca. 15 minuter ner till Lewis glaciären . Det tar ca. 15 minuter att korsa glaciären och det är fortfarande mörkt (det känns lite konstigt att korsa en enorm glaciär på ekvatorn...). Det börjar helt plötsligt att regna. Men bara i 5 minuter. Detta ställer till stora problem. Klippan är kallare än noll grader och allt regn som träffar den blir genast till is. Hela berget är som en isbana.I tillägg är det svinkallt och eftersom vi vill klättra lätt har vi lämnat dunjackorna i hyttan. Efter 2h "iskall" väntan försvinner molnen och solen värmer klippan nog så att vi kan börja klättringen. Vi kommer halvvägs, ungefär till 5.000 meter, innan vi bestämmer oss för att vända. Den sena starten gör det inte möjligt för oss att klättra till toppen. Visst skulle vi hinna till toppen, men det skulle bli alldeles för farligt för oss att försöka hitta ner i mörker. Det känns surt, men vi tar rätt beslut! Innan mörkret faller packar vi väskorna och tar oss ner till en lägre camp på 4.300 meter.

Fredrik


Från 4 200 meter till 4 800 meter

Ort: Mount Kenya nationalpark
Datum: 14 november 2010

Det är en lätt vandring på 3h upp till Austrian Hut på 4.800 meter. Otroligt vacker utsikt över vulkanhalsar, grönblåa sjöar och stora slätter flera tusen meter under oss. När vi kommer upp till dagens slutdestination har vi en perfekt utsikt över Nelion, vårt mål för turen. Nelion är en av två huvudtoppar på Mount Kenya och det krävs ca. 400 meters klippklättring för att ta sig till toppen. Vi spanar på klippan hela eftermiddagen, och under kvällen förbereder vi packningen inför morgondagens strapats.

Fredrik


Från 3 300 meter till 4 200 meter

Ort: Mount Kenya nationalpark
Datum: 13 november 2010

En sjukt jobbig dag! Ryggsäcken är tung (tält, klätterutrustning, sovsäck, vatten, kläder, kamerautrustning etc), vandringen är ca. 12 km och jag har en otrolig huvudvärk mot slutet av dagen. Både jag och Tormod är slitna av höjden när vi kommer upp till Shiptons Camp på 4.200 meter. Men efter mycket vatten och lite vila är vi back on track. Vi träffar en fransos och börjar småprata. Det visar sig att han, för ca. 20 år sedan, landade ett plan på Kilimanjaros topp (helt olagligt). När han sedan ska lyfta går allt fel. Planet flipper och landar upp och ner. Han blir tagen av polisen och blir satt i fängelse. Där blir han sittande i två veckor, innan han blir släppt. Då får han 24h på sig att hämta planet på Kilis topp (det tar vanligtvis 5 dagar att ta sig upp där). Vi skrattade gott åt den historien.

Fredrik


Från Nanyuki till 3 300 meter

Ort: Mount Kenya nationalpark
Datum: 12 november 2010

Min och Tormods plan är att ta oss upp till Austrian Hut på 4.800 meter för att därifrån försöka oss på att klättra en av Mount Kenyas toppar - Nelion vars topp ligger på 5188 meter över havet. Det är tre dagars vandring upp till hyttan på 4.800 meter, och idag är alltså den första dagen med vandring. Vi vandrar i 3h på en väg genom djungel och vi ser givetvis inga elefanter.

Fredrik


Safari

Ort: Nanyuki
Datum: 11 november 2010

Klockan 06.00 blir vi upphämtade för en dagstur med safari. Vi är spända, idag ska vi få se lejon. Enligt guiden skulle lejonen sätta tassarna på bilen, men det skulle vi inte se nåt av denna dagen. Men vi ser mycket annat kul, bland annat zebror, elefanter, giraffer, buffalos, antiloper, noshörningar och en jeopard (som jag trodde var en leopard...). Dagen innan tog vi ett beslut av att använda en guide, en kock och en bärare under vandringen upp till Mount Kenya. Mestadels för att alla vi pratat med sa att vi måste akta oss för elefanterna under första dagen i Mount Kenya-parken. Och detta ska guiderna visst ha koll på.

Fredrik


Från Nairobi till Nanyuki

Ort: Nanyuki
Datum: 10 november 2010

Vi bestämde oss för att ta en taxi till Nanyuki. Enligt en bekant här i Nairobi skulle en taxitur 4h norrut (210km) kosta ca. 10.000 shillings (ca. 900sek) men vi prutade ner det till 7.500 shillings. Det var vi sjukt nöjda med, då varken jag eller Tormod är vidare bra på prutning (vi skulle senare få veta att vi betalde för mycket i vilket fall...). Halvvägs upp till Nanyuki ser jag en hund som strövar på vägen. Chauffören saktar in men trots det kör vi rätt över hundstackaren. Bilen guppar till, jag tittar på Tormod men får ingen reaktion. Kanske han tycker det är obehagligt tänker jag? En kvart senare kör vi på ett stort hål i vägen, bilen guppar återigen till, och jag tittar på Tormod och säger "Du Tormod, det där kändes som när vi körde över hunden", och Tormod svarar "Ha, har vi kört på en hund?". Vad ska man säga... Väl i Nanyuki hittar vi ett grymt hotell för $12 natten, inklusive frukost och middag!

Fredrik


Planen börjar ta form

Ort: Nairobi
Datum: 8 november 2010

Vår ursprungliga plan var att först åka till Uganda och Rwenzoriparken för att vandra/klättra, för att sedan åka till Kilimanjaro. Men denna plan ställde vi in dagen innan vi steg på planet i Oslo. Efter att ha tittat på resschemat insåg vi att allt var tvunget att klaffa, och det kändes lite osäkert. Och vi hade så rätt, redan första dagen hade schemat spruckit då Turkish Airlines ställde in planet till Nairobi.

Så, vår nya plan är att imorgon ta oss med buss från Nairobi till foten av Mount Kenya. Detta ska ta 4h och vi siktar på att stiga av i staden Nanyuki. Där ska vi handla lite mat, innan vi fortsätter resan upp mot Mount Kenya. Det finns ett gäng leder upp mot toppen, och vi håller för tillfället på att lista ut vilken vi ska ta. Alla vi frågar har olika åsikter om den bästa leden, så det är lite svårt att välja... Vi har läst på en hel del, och vi hade en bra idé. Men då pratade vi med en guide som sa att den leden kan vara riktigt blöt (gå i vatten och lera upp till låren), så nu är vi återigen osäkra.

Att nå toppen av Mount Kenya innebär klippklättring. De flesta som vandrar upp vulkanen stannar på Point Lenana, cirka 200 höjdmeter under den högsta punkten. Vi vill prova nå den högsta. Men, det är regnsäsong här i Kenya. Regn på hög höjd har en tendens att falla som snö. Att klippklättra i snö är ingen höjdare så vi får se hur det kommer att gå...

Det sägs att Mount Kenya är mycket vackrare än Kilimanjaro. Vulkanen bildades för ca. 3 miljoner år sedan då den östafrikanska riften öppnade sig. Idag är den högsta toppen 5.199 meter och enligt Wikipedia finns det 11 mindra glaciärer. Det ska bli intressant att se om det fortfarande stämmer.

Det finns fortfarande lite hål i våra planer, men vi ser otroligt mycket fram emot äventyret!

Fredrik


Föreberedelser i Nairobi

Ort: Nairobi
Datum: 7 november 2010

Vi kom iväg! Och efter en skön och avslappnade resa landade vi i Nairobi vid 0200-tiden i natt. Jag sov inte mycket på planet, har en tendens att fastna i kartorna på inflight magasinet. Det är så lätt att drömma sig iväg, men denna gång tog jag tillfället i akt att repetera alla huvudstäder i världen. Jag har dock mycket svårt att lära mig skilja på huvudstäderna Lusaka och Luanda.

Inatt checkade vi in på hostellet Wildebeest Camp. Vi bor inte i en
sovsal, inte i ett eget rum, utan vi har slagit upp vårt eget tält i deras trädgård. Mycket skönare än att sova i ett rum! Nackdelen är myggorna. Det sägs att dom inte har malaria här i Nairobi, men jag är ändå sjukt nojig (givetvis äter jag Malarone - mot malaria). Helt plötsligt kliar det över hela min kropp...

Nu sitter vi och planerar de kommande dagarna. Ska vi på en kort safari innan Mount Kenya, eller åker vi direkt till Mount Kenya för att acklimatisera oss? Det återstår att se. Vi tog en tur i Nairobi idag och då insåg jag hur kul det är att resa, att träffa människor och att uppleva kulturer. Dock borde dom köra en luftrenare genom staden, det var faktiskt svårt att andas. Med detta i tankarna blir det bara ännu underbarare att röra sig ut mot naturen.

Fredrik


Istanbul

Ort: Istanbul
Datum: 6 november 2010

Det är alltid lite spänt att flyga, mest på grund av att vi alltid reser med så otroligt mycket packning. Men det hela började trots allt väldigt bra, helt problemfritt vid incheckningen. Så får vi reda på att planet är 1h försenat. Det skulle med andra ord bli tight att hinna med det andra planet till Nairobi. Men vi var inte särskilt oroliga för detta, dom (läs flygbolaget, i detta fall Turkish Airlines) brukar ju trots allt lösa sånt. Och så bar det iväg. Sköna säten, god mat och härlig service. Vi hade det så bra man kan ha det på ett plan.

Väl i Istanbul får vi reda på att planet vidare till Nairobi är 2h försenat - perfekt, vi kommer med andra ord iväg till vår slutdestination. Ha, trodde vi ja. Efter ca. 2h sittande i själva planet, fortfarande parkerat i gaten, får vi reda på att planet inte kan lyfta - det är för mycket dimma. Och här börjar kaoset. Turkish Airlines tappar kontrollen - fullständigt. Det finns ingen information, folk är upprörda, och detta redan utanför gaten. Vi möter folk som inte kom iväg med sina flighter dagen innan heller. Jag pratade med två österrikare i 70-års åldern som spenderat natten på flygplatsgolvet. Till slut får vi reda på att vi måste gå ut i ankomsthallen för att få mer information. Tormod måste köpa ett visum för att ta sig dit. Och där möts vi av ytterligare ett kaos. Under våra 3h i kön till Turkish Airlines Service Desk slåss folk (bland annat två kvinnor som lappade till varandra och skrek, Tormod åkte på en fet knuff av en helt galen snubbe då han gick runt och filmade kaoset), är oerhört irriterade och till slut väldigt trötta... Det var en intressant upplevelse. Helt otroligt att vissa blir så galna när de blir upprörda.

Efter totalt 5h i ankomsthallen får vi slutligen reda på att vi ska ta en taxi till ett hotell i Istanbul. Så, nu är vi här i väntan på att få reda på om vi kommer iväg ikväll. Det hoppas jag, för nu vill jag ut i naturen till de vackra och spännande vulkaniska miljöerna. 

Fredrik


Äntligen vulkaner igen!

Ort: Oslo
Datum: 5 november 2010


Det känns som evigheter sedan jag var iväg på en längre resa. Men nu är det dags! Imorgon åker jag och norske skidäventyraren och kompisen Tormod Granheim till Nairobi. Men innan jag berättar mer vill jag göra en kort summering om varför vi åker just dit.

Både jag och Tormod älskar berg. Förra året avslutade vi ett projekt vi kallade "Världens tre högsta berg". Det var ett projekt där vi kombinerade äventyr med geovetenskap. Ur en geovetenskaplig synvinkel kan man mäta berg på tre olika sätt:

1) Höjden över havet
2) Avståndet från jordens mitt till bergets topp
3) Den faktiska höjden av berget från foten till dess topp.

År 2006 åkte Tormod skidor, som först i världen, ner för Mount Everest nordsida. Berget är högst i världen om man mäter höjden över havsytan.

Under en föreläsning på Geovetarcentrum våren 2008 fick jag reda på att man kan mäta berg på dessa tre sätt. Jag föreslog för Tormod att vi borde resa till de resterande två bergen (som även visade sig vara vulkaner), så att han verkligen, på alla möjliga sätt, åkt skidor ner från toppen av världens högsta berg. Han nappade, och ett år senare var projektet genomfört. Tormod hade åkt skidor ner för dessa berg, och samtidigt upplevde vi flytande lava och vulkanutbrott. Ta gärna en titt på mina gamla blogginlägg för lite mer info!

Tormod har en till dröm, att åka skidor ner för det högsta berget på varje kontinent. För en tid sedan frågade han mig om jag ville följa med och dokumentera detta. "Givet" sa jag.Men på ett villkor, om du följer med mig till den högsta vulkanen på varje kontinentHan tyckte att det lät som en bra idé. Under projektet "Världens tre högsta berg" hade jag fått Tormod rejält intresserad av vulkaner - perfekt.

Så, där har vi det. Nu är vi på väg till Nairobi för att försöka ta oss till toppen av Kilimanjaro som både är det högsta berget och den högsta vulkanen på den afrikanska kontinenten. Tormod tar med sina skidor, och jag tar med min kameran. En perfekt kombination! Och ja, det finns fortfarande lite snö (glaciärer) kvar på Kilimanjaro att åka skidor på. Men de smälter fort. Jag har läst lite olika rapporter, men det är mycket möjligt att de kommer att ha smält bort inom de kommande 25 åren.

Kilimanjaro består av tre vulkaner med den högsta punkten på 5.895 meter över havet. Sista stora aktiviteten är daterad till 360.000 år sedan, men den sista vulkaniska aktiviteten skedde så sent som för 200 år sedan. Så vem vet...

Nu packar vi för fullt hemma hos Tormod i Oslo. Imorgon klockan 12.10 lyfter (förhoppningsvis) Turkish Airlines 1752 mot Istanbul. Efter en kort mellanladdning flyger vi sedan vidare mot Nairobi och landar vid 02.10 på söndag morgon. Blir spännande detta!

Fredrik


 

 

 

Sidansvarig: Henrik Thelin|Sidan uppdaterades: 2010-11-29
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?