Till startsida
Webbkarta
Till innehåll Läs mer om hur kakor används på gu.se

Italien

Sista delen av vulkanresan går till Italien. Under en vecka i mars besöker Fredrik Schenholm och hans nye reskamrat, extremskidåkaren Frippe Ercisson, både Etna och Stromboli.

Bloggarna:
I startgroparna – 3 mars
Framme efter lång resa – 6 mars
Vid Etnas fot – 7 mars
Utbrott! – 8 mars
Galen utsikt ned i vulkankrater – 10 mars
 



Galen utsikt ned i vulkankrater


Ort: Etna
Datum: 10 mars 2009

Etna. Foto: Fredrik Schenholm

Stiltje i botten och storm på toppen är en bra summering av gårdagen. Det var en bra känsla att vakna upp till lugna vindar. Efter en minimal italiensk frukost på hotellet gick vi ner till bilen för att fylla på med gröt innan vi satte oss i liften som tog oss upp till 2500 meter.

Med skidor under fötterna fortsatte vi mot Etnas topp. På vägen passerade vi krater efter krater innan vi till slut kom upp till den första av de två toppkratrarna på ca 3200m. Där uppe blåste det storm, kämpade man inte emot vinden så hade man inte en chans att stå still. Utsikten ner i kratern var helt galen, det såg ut som ett bergslandskap i miniatyr med fantastiska färger i vitt, rött, gult.

På en av Etnas toppkratrar. Foto: Fredrik Schenholm

Det jobbiga var att vi stod mitt i vindriktningen och svavelgaserna från jordens inre trängde in i lungorna, det luktade skit och det stack i näsan. Det kändes ohälsosamt så vi stannade inte mer än en kvart.

Frippe åker skidor utför Etna. Foto: Fredrik Schenholm

På vägen ner träffade vi två geologer som tagit gasprover från
toppkratrarna. Och de berättade något jag hade kunnat vara utan att höra. Inte långt ifrån oss fanns det rinnande lavaflöden, varför visste jag inte om detta!!!! Vi hade inte tid att ta oss dit, för då skulle vi missa färjan och sedermera skulle jag missa planet till Göteborg. Det skulle vara för dyrt. Nu missade vi nästan färjan i vilket fall. På vägen ner blåste det in tjocka moln vilket gjorde att vi knappt hittade ner, men med några minuters marginal så hann vi. Tack och lov!

Nu är det dags att sammanställa alla bilder och erfarenheter till
bildutställningen. Projektet har varit en fantastisk resa och jag har varit med om saker jag aldrig kunnat föreställa mig. Jag har upplevt en helt ny dimension inom geovetenskap!

Fredrik


Utbrott!


Ort: Stromboli
Datum: 8 mars 2009

Vulkanön Stromboli. Foto: Fredrik Schenholm

"Maybe the boat goes, maybe not. Yesterday it didn’'t go. If not all the way to Stromboli, you get money back"”, sa killen som krängde båtbiljetterna till Stromboli. Till saken hör att det är en ca 3 h båtfärd dit (inte 2 h), och vi är här alldeles för få dagar för att spendera en av dem på en båt (framför allt om vädret är dåligt).

Frippe på Stromboli. Foto: Fredrik SchenholmMen nu hade vi tur, båten kom fram och jag överlevde karusellen. Jag har svårt för havet, älskar storheten i det, men ibland är det inte kul med vågor. Jag och Frippe vandrade omkring bland de trånga gatorna och njöt av solen innan vi mötte upp Mario, hans hund och några andra turister. Det var dags!

På vägen upp hörde vi enorma vrål från toppen som fick hela kroppen att vibrera. Stromboli har frekventa utbrott och när vädret tillåter är det alltså möjligt att gå upp och titta på skådespelet. Nära toppen, efter ca 2,5 h vandring, tornade ett gäng cinderkoner upp med enorma plymer. Och helt plötsligt så dånade det till, jag vände mig om och såg hur det brutalt bara sprutade ut magma från en av cinderkonerna. Helt otroligt!
Fantastiskt! Fullständigt galet! Jag stod som förstelnad. Är det sant?

Stromboli har utbrott. Foto. Fredrik Schenholm

Såklart det är det. Vi stannade nära toppen och följde dramat under ett par timmar. Jag hade kunnat stanna i dagar.

Natten spenderade vi på stranden i våra sovsäckar, under en full måne med miljoner av stjärnor. Det lät väl bra, i själva fallet så somnade vi oroliga för att det skulle börja spöregna. Titt som tätt så mullrade det uppe på berget, och turligt nog var det aldrig åskan.

Frippe filmar askplymen från Stromboli. Foto: Fredrik Schenholm

Nu är vi på Etna och det blåser storm (fortfarande…), men med sol i alla fall. Det gick nästan inte att röra sig framåt på berget. Mäktigt, men tråkigt när skidåkning och klättring står på agendan. Men det är en dag imorrn också, vi hoppas på stiltje!

Fredrik
 


Vid Etnas fot


Ort: Etna
Datum: 7 mars 2009

Pizzabagaren. Foto: Fredrik SchenholmDet funkar alltid att dra upp Zlatan i Italien. Pizzabagaren gillade
fotboll och vi gillade hans pizzor. Mätta och belåtna slog vi upp tältet vid Etnas fot, fortfarande förväntansfulla.


Frippe kämpar med vinden. Foto: Fredrik SchenholmDet blev en lång och skön natt innan vi vid 9-tiden kom upp ur sovsäckarna. Och det snöade, mycket. Vi packade snabbt ihop bilen för att ta oss upp till skidorten som ligger på 1900 meter över Medelhavet. Men alla liftarna var stängda, för mycket vind. Vi gjorde ett försök att ta oss upp en bit på berget, men det var lönlöst. Stormbyar och dålig sikt är inte intressant för skidåkning. Vädret ska kanske bli bättre de kommande dagarna, vi får njuta av snön då (det som inte är förstört av vinden…)

Vi gick omkring lite i lifthuset och tittade på bilder från Etnas utbrott. 1983, 2001, 2002, 2008, ja, i stort sett hela tiden har denna vulkan utbrott. Bilderna var magiska, men det fick en också att tänka på hur farliga vulkaner är. I bilen på vägen ner såg vi massor av gamla lavaflöden. De täcker hela sydsidan av berget och många hus såg ut som att de fått ”sätta livet till” för de varma lavaflödena.

Jag pratade precis med Mario, vår guide på Stromboli. Vi åker dit imorgon bitti och Mario måste följa med oss. Det är förbjudet att gå upp på vulkanen utan guide. Ja, vi ska i alla fall försöka ta oss dit. Stromboli är en ö 2 timmar nordöst om Etna och vi måste ta en färja dit. Idag gick den inte pga av vinden. Hoppas på bättre väder imorrn.

Det ska bli såååååå kul!

Fredrik


Framme efter lång resa


Ort:
Sicilien
Datum: 6 mars 2009

Utsikt från båten. Foto: Fredrik SchenholmEfter en lååååååång resa är vi äntligen framme på Sicilien. Båtresan från Genua till Palermo tog inte mer än 20 timmar, resan från Göteborg till Chamonix 8 timmar och resan från Chamonix till Genua 3 timmar. Många timmar, men väl värt det (vi ska ju hem också, men det tänker jag inte på nu).

Trodde faktiskt inte jag skulle sova nåt inatt. Båten gungade en hel del när vi la oss. Och jag har dåliga erfarenheter av att vara på gungande båtar. För många år sen jobbade jag som fiskare i Norge, och var sjösjuk i tre månader. Det var lite jobbigt. Och i tillägg fick jag knappt någon lön, skepparen totalblåste mig. Men jag fick se Lofoten, mycket fisk och nån späckhuggare. Knappt värt det faktiskt.

Nu är vi i alla fall pigga och förväntansfulla. Hur vi lägger upp resan är inte bestämt, det beror lite på vädret. Men kul ska det bli!

Fredrik
 


I startgroparna


Ort:
Göteborg

Datum: 3 mars 2009

Italienresan är lite försenad, åker på torsdag istället. Först ner till
Geneve, sen vidare till Chamonix för att plocka upp extremskidåkaren Fredrik ”Frippe” Ericsson, vidare genom Västeuropas högsta berg Mont Blanc, via italienska skidorten Courmayeur till Genua. Från Genua tar vi båten till Sicilien och Palermo. Väderleksrapporten ser helt magisk ut, fram till på fredag ska det snöa ca en halv meter på Mount Etna, och det
är helt fantastiskt för skidåkningen. Jag har åkt skidor med
Medelhavsutsikt förr, men inte i så mycket lössnö.

Det här med snön är ju bra, men det jag ser mest fram emot är besöket till Stromboli. Besöket på Hawaii med den levande lavan har satt sig djupt inne i mig. Jag bara ryser när jag tänker på att jag kommer få uppleva nåt liknande på Stromboli igen!

Lavin utmed Mönch. Foto: Fredrik Schenholm

Igår kom jag hem från Schweiz där jag gjorde en reportageresa för skidtidningen Brant. Det var varmt, kallt, sol, moln, bra snö och dålig snö. Men det jag kommer ihåg mest är lavinen, en 200 meter bred och 700 meter stor lavin som störtade ner längs berget Mönch. Det dånade när den i hög hastighet sköt ner längs bergssluttningen. Ingen människa skadades eller var i närheten, vilket gjorde att det faktiskt gick att njuta av händelsen.

Frippe Ericsson. Foto: Fredrik SchenholmTormod har tyvärr fått förhinder gällande Italienresan, så Frippe tar hans plats. Vem är Frippe? Tormod och Frippe har liknande jobb. Båda lever på skidåkning. Frippe åkte skidor nedför ett 8000 meters berg som förste svensk och har sen dess klättrat upp och åkt nedför fler 8000-meterstoppar. Hans framtidsplan är att åka skidor nedför världens tre högsta berg (mätt över vattenytan). Bergen är: Mount Everest, K2 och Kanchenjunga. Ett stort projekt som ingen i världen tidigare har genomfört. Jag och Frippe jobbar mycket ihop, vi har bland annat åkt skidor på Island och Svalbard, klättrat Mont Blanc, Eiger och Matterhorn
ihop. Vi är goda vänner och det bli ett bra ressällskap till Italien!

Frippe Ericsson på Island. Foto: Fredrik Schenholm.

Var just inne och kollade den vulkaniska aktiviteten i världen och såg att Guagua Pichincha, den första vulkanen vi klättrade i Ecuador, har visat sina krafter igen. 1999 hade den ett utbrott som täckte stora delar i Quito i aska. Jag hoppas att de har läget under kontroll.

Vi höres!

Fredrik

Sidansvarig: Henrik Thelin|Sidan uppdaterades: 2009-03-12
Dela:

På Göteborgs universitet använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor.  Vad är kakor?